tovemedvochutank

Hejsan min glada! Jag har tänkt väldigt mycket idag. Det jag funderat och spekulerat kring är enhörningar. Jag skulle gärna vilja bli vän med ett av dessa fasinerande djur. Tänk om du skulle gå i en otroligt mörk gränd du går på helspänn. Du här att någon sparkar på en plåtburk den hamnar mitt framför dina fötter. Du kan fortfarande inte se vem det var som låg bakom händelsen. Sen ser du en lång, grov gestalt kliva fram ur mörkret den säger nått i stil med:
- Vad gör du i vår (då kliver ett stort gäng fram) gränd. Du svarar:
- Eh... Oj...Eh förlåt. Du börjar backa men bompar snabbt in i en dubbelt så stor snubbe, du är omringad. Du känner svetten rinna efter ryggen. Vad ska du göra. Du sätter två darriga fingrar mot munnen och busvisslar allt vad du kan, ända från tårna (och ja du kan nu busvissla) Du hör stegen och ja nu kommer den DIN enhörning. Den stegrar och gnäggar, den tidigare så hotfulla gänget är inte så tufft längre. En grabben har kurat ihop sig till en boll och gråter hejdlöst medan den andre har gjort tvåan i brallan. Nu har alla sprungit till sina trygga vrår och du står nu och klappar din vita glittrande enhörning på halsen. Faran är över och den mörka gränden har helt plötsligt blivit till en grön och ljus dunge med glada harar och rådjur. Frid och fröjd.